"I backspegeln" är en kategori i min blogg där jag kommer att skriva om händelser i min fotbollshistoria som ligger mig varmt om hjärtat.

Lördagen den 3:e oktober 1992

Minnesbergs IF 2-3 Östra Torps GIF

Min debut i A-laget och jag var 15 år.

Efter torsdagsträningen var det som vanligt samling och fika uppe i klubbrummet. Både A-laget och B-laget skulle spela match samma dag och samma tid, lördagen den 3:e oktober klockan 14:00.

Tränaren Rolf "Grus" Olsson rabblade upp spelarna i B-laget först och till min stora besvikelse så var jag inte uttagen...

När Rolf kallade A-lagsspelarna så lyssnade jag inte speciellt noga för hur stor skulle chansen vara att jag skulle få vara med i A-laget i en så pass viktig match som det här ändå var?

"-Kan Du Mathias???" frågade Rolf för andra gången...

"-Va? Ska jag vara med i A-laget?" var mitt svar.

Jag minns att mitt hjärta bultade snabbare och snabbare och jag blev jättenervös inför den stundande debuten.

På denna tiden bestod ett lag endast av 13 spelare, dvs endast 2 avbytare. Så att bli uttagen i A-lagstruppen var en bedrift bara det...

I A-laget spelade hjältar som Michael Hansen, Ola Karlsson, Kent Larsson och Fredrik Mårtensson.

Minnesberg mot Östra Torp i sista omgången av "kvalserien" till division 5 som det hette i höstspelet 1992. Serien på vårsäsongen bestod av 12 lag där man mötte alla en gång för att sedan till hösten bli uppdelade i kvalserier med 6 lag i varje. Östra Torp slutade sist i vårspelet och trea på hösten.

Med andra ord kunde man avancera två steg uppåt i seriesystemet på en säsong med lite flyt!

Minnesberg skulle vid seger klara sig kvar i femman medan Östra Torp inte kunde nå andraplatsen vilket därmed innebar division 6 spel 1993.

Som Ni läste ovan så slutade ju matchen med en 2-3 seger för Östra Torp. Dalby och Genarp stannade kvar i division 5 medan Östra Torp, Minnesberg, Gylle och Blentarp åkte ner i sexan.

Jag minns att det var en ruggig och kall höstdag och man frös verkligen på träbänken i Minnesberg. När matchklockan stod på 70 minuter och resultatet var 2-2 blev Mikael Nilsson skadad och jag fick göra en efterlängtad debut. Jag kom in i anfallet (som var min position på den tiden) och var väl inte delaktig sådär jättemycket i spelet. Jag försökte spela säkert med korta enkla passningar och lyckades med vad jag tog mig till.

I matchens 85:e minut avgör så Östra Torps Michael Hansen till 2-3 vilket krossade Minnesbergs drömmar om fortsatt division 5 spel.

Min debut var avklarad och den slutade med en skön seger!

B-lagsmatchen vanns av Östra Torp efter ett avgörande av backen Håkan Samuelsson. Därmed vann Torp reservlagsserien och gick upp i division 3.

Forza Torp

"I backspegeln" är en ny kategori i min blogg där jag kommer att skriva om händelser i min fotbollshistoria som ligger mig varmt om hjärtat.

Söndagen den 9:e februari 1992

Oxie IF 7-0 Östra Torps GIF

Min första B-lagsmatch någonsin och jag var 14 år.

I mitten av januari var det tänkt att P15 skulle träna.

Det kom en (1) spelare till träningen... Det var jag. Inte ens någon ledare dök upp. Min pappa som skjutsat mig till Klubben frågade dåvarande B-lagsledaren tillika Kristoffer Fagerlunds pappa, Lars Gunnar "Lalle" Arnoldsson om jag fick lov att träna med seniorerna. Det gick bra sa Lalle.

Några träningar senare hade tränaren Rolf "Grus" Olsson genomgång för helgens matcher. Mitt namn ropades upp när han kallade B-laget! Jag blev helt stum... Jag skulle spela MED seniorerna!

Seniorerna var de som varit mina IDOLER under många år!

Där spelade Peter Olsson (258 A-matcher), Lars Österman (303 A-matcher), Ulf Svensson (326 A-matcher) och Erik Lundström (281 A-matcher) bara för att nämna några.

Så till matchen. Vi förlorade med 7-0 som Ni såg ovan men det var ändå en helt underbar känsla!

Jag fick spela tillsammans med bland annat Per "Läder" Lindahl (Sebbes far), Peter "Lillebror" Holmdahl, Peter Hansson, Bengt-Åke "Benka" Jönsson (Jacks far), Bo "Bosse" Holmdahl, Sven-Åke "Strille" Arnoldsson, Håkan "Fiskpinnen" Samuelsson, Göran Nielsen, Patrik Kristoffersson och Heinz Sramek.

Detta kanske inte är någon stor merit...

Men DÅ tyckte jag att det var det för jag fick spela med spelare som hade gjort 1000-tals A-lagsmatcher tillsammans!

Forza Torp